Vem har tagit min dotter - del 1

Jag minns att jag hade en dotter som ville sitta i knäet, leka, äta snällt, sova gott och vara allmänt charmig. Nu har någon tagit henne och ersatt henne med ett litet troll. Det känns väl sådär, kan jag tycka. Men, som allt annat i semestertider, så ska väl rutinerna rubbas när tillfälle ges. Trodde nog att de fyra lediga, efterlängtade veckorna skulle ge oss möjlighet att hitta lite vägar för sonens sömn- och matvanor, dotterns ökande sociala behov och föräldrarnas tid tillsammans. Istället sitter jag här med 75% av familjen drabbade av vad som troligtvis är den värsta förkylningen någonsin (svininfluensa?) och en dotter som bara kan säga NEJ och slänga sig på sitt ansikte.

Men min fru är iallafall oerhört vacker där hon står framför mej i sin gröna bikini och kokar pasta. Och som vi konstaterade igår, vi skulle inte byta det vi har mot något annat.