Härnäst; bomullsplantagens renässans

Läste för några veckor sedan på SVT:s text-tv (detta förövrigt totalt bortglömda och underskattade hjälpmedel vid nyhetsuppdatering). Följande rubrik stack ut:

"Sverige kan få homo-äldreboende".

Enligt artikeln hade många visat intresse för att bo på det planerade hbt-äldreboendet Regnbågen. "Man ska kunna säga att 'här är min pojkvän sedan 30 år tillbaka' utan att behöva skämmas", tycker en av initiativtagarna.
Visst förstår jag att man i en minoritet vill omge sig av de sina, jag är med i en frikyrkoförsamling där jag omger mig med liktänkande. Invandrade grupper umgås ofta med sina landsmän, schacknördar hänger med andra schacknördar. Inget av detta är konstigt, likt vattnet väljer vi ofta minsta motståndets lag, MEN är det verkligen det bästa? Borde inte samhället och dessa grupper, inklusive mina egna, tjäna på att integrationen ökar istället för att segregationen gör det? Vad kommer sedan? Äldreboende för gamla tjuvar, äldreboende för folk från Iran, äldreboende för folk med stora fötter? "Man ska kunna säga att 'de här alldeles för stora fötterna har jag haft i 80 år' utan att behöva skämmas" tycker en av initiativtagarna.