Mitt hus på landet - del 3

Här är mitt nya hus! Fast det är lika gammalt som mitt förra, typ 110-120 år...

Hästskorna på verandan kommer eventuellt tas bort. Eller helt säkert. Nästa sommar kommer vi måla om, troligtvis rött med vita knutar eller vitt med ljusbeige/ljusgrå detaljer. Taket vill jag helst ha kvar så länge det går, tycker om gammalt lertegel! Prio 1 under hösten blir att byta ut de gamla englasfönstren i det förhöjda vägglivet mot treglas.

Uthuset är fint i Falu rödfärg. Den öppna dörren längst bort går till hönsgården där Agda eller Lotta just nu legat i 4 dygn och ruvat på ett ägg. Enligt hemsidan Hönsnätet ska ett ägg ruvas i genomsnitt 21 dagar för att sedan kläckas till vad som förhoppningsvis är en kyckling. Hon är inte glad när man försöker flytta på henne! Hackar och pickar på allt man kommer i närheten med. Kanske inte så konstigt. Min fru hade antagligen reagerat likadant om nån försökt ta våra barn medan de låg på tillväxt!

Längst ner i trädgården ligger vårt lilla växthus.

Där kommer min fru att tillbringa åtskilliga

timmar av sin framtid. Just nu är det lite tomt

men kommer med tiden att fyllas med både tomater och annat kul.

Johanna hittade tydligen björnbär nere vid växthuset idag också. Ser fram emot hemgjord sylt till lördagspannkakorna nästa sommar!

Mitt hus på landet - del 2

Idag rymde Janolof under matningen. Gick runt och kluckade i trädgården en stund och visade att han minsann inte är någons husdjur. Sen frös han nog lite för han struttade tillbaka in till sina små älskarinnor efter en liten stund. Börjar inse att det är han som är ledaren i hönsgården, han sitter alltid på en egen pinne och är den som först börjar kaxa sig när jag öppnar dörren. Agda eller Lotta låg och värpte så nu hoppas vi på nya ägg!

Jag längtar verkligen ut till mitt hus på landet. Kände det ännu mer häromdagen när Johanna ringde till mig på jobbet och berättade att grannen stod med en kratta och rev ner äpplen från ett av våra träd. Varför gör man så? Har tröttnat på folk, så min första åtgärd vid nya huset blir antingen en vallgrav eller nåt slags elförande stängsel runt trädgården. Andra förslag tas emot med varm hand, men maila, ring eller lämna en kommentar, personliga besök ansvarar jag inte för.

Mitt hus på landet - del 1

Idag tog vi ett stort steg mot vår flytt ut på landet - vi övertog vårdnaden av 4 hönor och 2 tuppar. Familjen packades in i bilen och for ut till huset för att se till de små liven. De fick mat, lite kärlek samt nya namn då vi inte vet vad de hetat tidigare. Agnes hjälpte till med namnen. Tack vare det bor nu i hönsgården:

- Tupparna Birger och Janolof (efter våra pappor)
- Hönorna Agda, Lotta, Bella och Äpple

Gissa vilket namn Agnes hjälpte till med...

London calling

Weekend i London - en klassiker. Ännu en klassiker - glömma ladda kameran när man åker på weekend i London.

I helgen var alltså jag och min lilla fru på en ganska försenad bröllopsresa. Med ganska menar jag ca 3,5 år. Vi fick liksom lite för mycket barn så där helt plötsligt. Vi bodde i vilket fall som helst i Notting Hill, mest för att det var billigare men lite också för att min fru älskar filmen med samma namn. Och ja, vi gick minsann och nördade oss längs Portobello Road på jakt efter den blå dörren men gav upp när tillräckligt många överberusade Notting Hill-bor hälsat oss välkomna till stadsdelen genom att bjuda på pizza på trottoaren. Kändes bra mycket mysigare i filmen men who cares. Nu har vi varit där iallafall.

Hotellet var...je ne sais qoui...brittiskt. D.v.s. rummen var små, dåligt byggda och fuktiga. Utsikten från vårt fönster på källarvåningen (!) var en stenmur, en trappa, en skurhink och 3 sopsäckar. Frukosten bestod av toast och sylt och intogs i hotellets kontor/reception! Men vad spelar det för roll när lakanen var rena, vattnet varmt och personalen trevlig. Allt är dessutom lättare när man reser utan barn. Roligast var nog branddörren med skylten "Fire door - keep shut" som ställts upp med en brandsläckare...

I övrigt roade vi oss med sightseeing, musikal, shopping på Oxford Street och massor av restauranger. Utfattiga och lyckliga kom vi hem till våra små sötnosar på söndagkvällen. Nu väntar bara 15 år tills vi kan göra om resan...

Berusad

Vad ska jag med sprit till? Jag har en vacker och snäll fru, underbara barn, härliga vänner, tro på en god Gud och en Coldplaykonsert färskt i minnet. Nu råkar det vara det sistnämna som ska behandlas i dagens inlägg.

Lördagen ägnades åt uppladdning inför konserten på Stadion. Eller uppladdning, vi väntade snarare ut regnet. För jösses vad det regnade i Sthlm i lördags. I vilket fall, lagom till vi skulle hämta Bengan på Centralen så slutade himlen gråta. Efter minimalt köande (tack Håkan) var det så äntligen dags för musik. Tyvärr hade skivbolaget tvingat på Coldplay ett förband, White Lies. Tänk er en trummis som är en reinkarnerad Keith Moon från The Who, en basist med svårt Morriseykomplex och en sångare som ser ut som Bailey i Ensamma Hemma men med samma blick som Jack Nicholson i Gökboet så har ni detta brittiska elände till band. En blandning av Depeche Mode, Killers, Bob Hund och Momo ( nån som minns detta band mer än jag?) borde i min värld varit suveränt men det var det definitivt inte. Kanske är det svårt att flörta en Coldplaysuktande folkmassa men WL var så sjukt frånvarande på scenen och hade så dålig publikkontakt att jag hade föredragit att titta på färg som torkade. Alltså inget att gå direkt bananer över.

Sen kom Coldplay. Och lyckan värmer fortfarande i mitt bröst.

Those who are dead are not dead, they're just living in my head.

Kanske drömde jag om chokladvällning som barn

Nånstans vid 01.00 väckte min fru mig inatt. Elton skulle ha välling. Troligtvis var jag inte riktigt vaken när instruktionerna togs emot. Det som skulle varit "Vill du göra lite välling åt Elton" blev i mina öron "Vill du gå ner och värma en chokladbit i mikron, bara så att den blir precis lagom mjuk, åt Elton". Kände väl lite att jag inte var helt rätt ute men stapplade ner i köket, hittade förstås inte nån chokladbit, värmde lite vatten och gick upp igen.

Kanske ska somna lite tidigare ikväll...

Vem har tagit min dotter - del 3 - The saga continues

Äntligen kom jag på vem Emil Ekorre är så lik...

Världsbilden rubbas

Just när jag trodde att livet började återgå till det normala igen så händer följande som skakat om mig på djupet:

- Insåg idag att Agnes inte är nyfödd längre när hon fick pallra sig iväg till dagis för första gången. Hur ska det bli nu? Kommer epa-killarna redan imorn? Nätstrumpbyxor och läppstift ligger bara runt hörnet. Ack!

- På Emilie och Filips bröllop i lördags vankades grekisk buffé. Efter halva första tallriken upplevde jag något som jag aldrig känt förut, åtminstone inte så tidigt in i en måltid; jag blev stoppmätt! Hur ska det nu bli? Mitt signum har ju alltid varit att äta mest, fortast och oftast. Jag har använts som måttstock inför flera bröllopsfester då man velat ta reda på hur stor tårtbit man som mest kan tänkas ta. Jag fick tillochmed en egen extra matsäck på festen i lördags. Som jag delade med mig av!!!

- Vaknade på måndagmorgonen med en kraftig svininfluensa. För det måste det väl vara när man grymtar och bökar runt, näsan full av snor och 20 rakblad i halsen? Runt frukosttiden på jobbet hade jag lärt mig tala igen och nu känns det faktiskt helt okej, förutom grymtandet och bökandet då...men sån kanske jag alltid är.

För övrigt är det kul att mitt gamla telefonnummer numera innehas av nån stackars Fernando. Eniro vill inte förstå att han fått mitt nummer...förlåt till alla som inte fått tag på mig, och framförallt, förlåt till Fernando.

JA! JA! Så där tänker jag också!

Detta var troligtvis något av det roligaste och mest korrekta jag läst hittills.

CJF recenserar || Var är mamma? - Karen Katz

Minns ni lördagmornarna? SVT - det enda tillgängliga - satsade under 80-talet hårt på integrationsunderhållning. Juttu, Moi Mukulat, Språka på serbokroatiska. Det var inte bara invandrarna som fick sin törst släckt. Även andra minoriteter premierades, exempelvis de döva (Clownen Manne och apan Koko), trädgårdsnördarna (Bertil Svensson i Sköna Söndag), smygpervona (Fräcka Fredag) och de Jane Fonda-suktande gympingnissarna (Gymping med Susanne Lanefelt).



Just det, lördagmornarna var det ja. Man satt och hoppades att Disney-tajm eller Disneydags eller Disneyklubben skulle dyka upp i rutan - detta var alltså på den tiden då SVT fortfarande hade råd att visa Disney och filmerna faktiskt var tecknade på riktigt, inte animerade på datorn - men allt man fick var en tecknad tjeckisk film om nån bonde som tappade sina nyskördade rödbetor. Minns särskilt den gången jag av misstag lyckades missa ett helt avsnitt av Lilla Sportspegeln till förmån för en akvarelltecknad film om solen och ett havrefält.

Precis den känslan får jag när jag läser Var är mamma? av Karen Katz. Det är en klassisk lyft-på-fliken bok men tecknandet känns otäckt likt de där tjeckiska dockfilmerna. Förnimmelsen av att man missar något mycket roligare nån helt annanstans ligger som en härsken mjölkodör när man läser. Tyvärr gillar Agnes den...

Agnes betyg: 3,5
Pappas betyg: 1,5

Delicato - 100% fri från fullkorn

Jag förstår förvisso det här med att äta bra och att motionera med jämna mellanrum, jag är inte korkad. Men som jag skrivit tidigare så känns det här med fullkorn något överreklamerat. Minns Estrellas fullkornschips.

Men nu har jag hittat något som faktiskt inte bara utmanar min diet utan även matematikens universella lagar. Jag kan förstå de något mindre språkligt utrustade idrottsmän som pratar om att alltid satsa 110% och förövrigt börjar varje mening med en negation. "Nä, det gick bra idag" osv. Att i en fotbollsmatch ge allt man har kanske kan kännas som 110% men jag kan garantera att man inte använt mer än 100% av sin kapacitet eller kunskap.

Men när ett företag, i detta fall Sveriges ledande knäckebrödstillverkare, väljer att uppge att deras produkt innhåller 115% så kan jag inte riktigt tro dem. "Vikt 500 gram. Innehållet kan svälla något under transport. Egentlig vikt 575 gram." Eller va?!

När vi ändå dryftar ämnet undrar jag om Siba verkligen anlitat en svensk korrekturläsare innan man sjösatte sin senaste TV-kampanj: "Datadagar på Siba".
Så intressant, kan man köpa information eller fakta hos Siba under dessa dagar? Trodde de var ett hemelektronikföretag. Men kanske har de bytt inriktning. Bäst att kolla om Komplett.se kanske har Datordagar nån gång framöver.

Och lördagsgodis är ju också ett slags mat

Härlig dag! Vaknade av Elton vid sju, fick ligga och vakna ytterligare en timme innan kaffetarmen sa ifrån. Efter långfrukost byggde vi om min jobbarbil till familjebil då Volvon är utlånad i helgen. En fullpackad Clio senare var vi på väg mot Skärsjön. Underbart väder, skapligt varmt vatten, matsäck och en bra bok gjorde att tillochmed jag kunde stå ut på stranden till middagstiden.

Grill med vänner planerades till kvällen och efter diverse köttupptining åkte jag till Netto för att handla det sista. När man handlar på Netto finns det ett par hinder att se upp med:

-För det första ska man försöka hitta en varukorg som inte är full av papper, plastpåsar och klet.
-För det andra ska man försöka hitta grönsaker och frukt som inte är ruttna.
-För det tredje ska man genom veckans nya hinderbana av kampanjvaror, som kan vara allt från trumpeter till bärbara datorer eller nån toaletthylla.
-För det fjärde ska man hitta en kassa som inte har 30-minuterskö framför sig.

När alla dessa hinder är klara kan man vara nöjd med sina inköp som inte bara blev billigare än på andra affärer, de blev också av sämre kvalité och det hela tog fyra gånger så lång tid!

Agnes åt inget till middag idag så vi hoppades på grillningen. Den hoppade hon också över och satsade istället på det för kvällen inhandlade lördagsgodiset.

Kvällen avslutades för min del med en underbar konsert på TV med Tommy Emmanuel. Vet du inte vem det är så får du kolla här. Alla i publiken hade mustasch, hälften hade truckerkeps och den andra halvan hade flanellskjorta. Ingen direkt brudmagnet med andra ord. Men jösses så han kan spela!

Nä då, det var inte alls jobbigt att gå upp idag...

Semestern är slut! Måste gå upp mitt i natten (läs 05.00) för att åka i min pluttbil med trasiga hjullager till den ovackra fabriken innehållande ytterligare 100 personer som gick upp mitt i natten och därmed också är sjukligt fultrötta. Why, oh why är jag en av de olyckliga stackare som tvingats behålla sitt jobb under den värsta lågkonjunkturen nån minns? Fy så synd det är om mig.

Dagen har avlöpt via konversationer innehållande 98% "slut-på-semester, jaha-fick-du-nåt-gjort-då, det-är-ju-trots-allt-ganska-skönt-med-rutiner"-prat. Däremellan lite klagomål på de senaste 4 veckornas väder och med slutkonstateranden i slit med att "nu kommer ju garanterat värmen".

I vilket fall, åsynen av min lilla familj när jag kom hem gjorde mig glad igen. Dessutom är min fru så oändligt vacker att jag nästan tappar andan...

Bio, släktträff, kram - Liberté, Egalité, Fraternité

Helgen har genomlevts med fransmännens paroll klingande i bakgrunden - Liberté, Egalité, Fraternité eller om man så vill; Frihet, Jämlikhet, Broderskap.

Liberté - Bio

I fredags bokade jag och Johanna barnvakt hos mormor och morfar. Åkte sedan till Jönnet och gick till Filmstaden och tittade längtande på de människor som kan gå på bio när de vill, eller restaurang, eller toa. Sen tittade vi också på en film, men som alla småbarnföräldrar vet så handlar den lilla stunden av frihet inte om vad man gör utan om att man faktiskt gör det. Är fri alltså. Härligt! När vi kom hem visade det sig också att barnen hade varit uppe till tio, något som kanske händer en kväll på hundra! Perfekt!

Egalité - Släktträff

En del har lite släkt, kanske 5 kusiner eller så. En del har stor släkt, kanske 20 kusiner. En del har - som min fru - en gigantisk släkt. Lördagen tillbringades således på släktträff med de 75 närmsta i släkten Gustafsson. Ska väl erkänna att även jag har en hyfsad släkt, runt 27 kusiner, men vi har iallafall vettet att inte träffas alla på en gång. Faktum är att jag bara umgås med 5-6 stycken på regelbunden basis. Anyway, släktträffarna brukar vara glada tillställningar och så även denna gång. Problemet var bara att de enda jag känner igen i denna gigantiska hord av folk från Skåne till Piteå inte var med denna gång. Johannas kusins man, Adde och jag kommer från samma ställe och brukar vara lite av varandras livlina, men så alltså inte denna gång. Inte heller Johannas bror med familj ville vara med utan valde en annan släktträff, med en annan släkt. Det hela avlöpte dock utan större problem, då barnen visade sig vara en perfekt human shield att skicka fram när någon okänd närmade sig. Jag har nog aldrig varit så villig att ta hand om alla barnens behov, allt från matning till blöjbyten. Jämlikheten frodades alltså och det är ju bra!

Fraternité - Kram

Min fru ordnade frukost åt mig, så här sista dagen på semestern. Det var härligt med en kopp kaffe som man inte behövt tillreda själv. Dessutom fanns avocado som påläggsgrönsak och det är ju bara för bra! Men det bästa av allt var nog ändå den citronkram jag fick. Ja, du läste rätt, uppenbarligen finns kramar på burk. En kram kan ju vara tecken på phileo, broderskärlek och den tog jag åt mig på en gång! Kanske finns det lite eroskärlek längst ner i botten på burken också, om jag har tur...

Lunch någon?

Dagens namn i Sim-VM:

1. Ingvild Snildal
2. Nahil Kebbab

Vadå special? Vad är det som är så himla speciellt?

Idag skulle semestern firas i huslighetens tecken. Köttbullar stektes, potatis skalades, persienner lagades, gräs trimmades och bulldegen skulle just röras ihop. Bestämde oss i sista stund för att testa Leilas Sticky Buns. Läste snabbt igenom receptet som givetvis bara innehöll saker min mor aldrig haft i sitt skafferi, eller åtminstone aldrig kopplat samman med bullbak, bl.a:
Pecannötter
Lime
Philadelphiaost
och det för mig helt okända Vetemjöl Special

Åkte till affären med dottern, hittade grejerna, åkte hem rätt nöjd. Ska precis börja blanda degen när frun lite tyket undrar: "Du är medveten om att du köpt Vetemjöl Special Fullkorn va?" "Ja", svarar jag lite triumferande, "det skulle faktiskt vara Vetemjöl Special i detta receptet!" Fick sedan en lektion i att fullkornsmjöl företrädesvis används i matbröd och liknande. Tydligen finns det olika Vetemjöl Special. Läste ju på förpackningen i affären att det innehöll 50% fullkornsmjöl och tänkte att det kanske är det som är själva Specialen i mjölet...

Hur ska en vanlig, osund man som jag nånsin kunna hitta i djungeln av fullkorn, GI, Atkins och alla annan bröte som invanderar affärerna? Lågvattenmärket måste ju varit när Estrella började sälja fullkornschips...

Wedding singer

Så var det då dags igen, lördagen bjöd på bröllop! Ett snabbt överslag gav vid handen att jag för 40:e gången agerade musikant i samband med vigsel. Det som faktiskt gjorde denna gång speciell var, förutom att det var Elina & Andreas som gifte sig, att vigseln hölls under bar himmel. Detta gjorde att sådan lyx som el och därmed ljudanläggning var borträknat ur ekvationen. Kändes helt okej ändå, jag har en förhållandevis kraftig stämma som räckte ut över nejderna. Det bestående musikminnet från tilldragelsen blir, i hård konkurrens med den stridiga Sommarpsalmen där pianist (jag) och vigselförrättare slogs om taktpinnen, ändå en akustiskt version av Di Levas "Miraklet". Första gången jag sjungit något av honom på en vigsel. Magiskt! Kosmiskt kanske jag ska säga...

Festen var mycket trevlig, god mat, trevliga bordsgrannar och sluttid innan 23.30. Perfekt!

Fredrik & Rebecka. Den senare var ny för mig. Trevligt!

Johan & Johanna (fel Johanna, denna är min. Sitt snyggaste jag som vanligt)

Emilie. Nästa brud, den 15/8. Ja, jag spelar på det bröllopet också...

Things to do on your vacation

Idag ville min fru att vi skulle börja potträna dottern. Efter två trosbyten och dotterns tvivelaktiga kunskaper om potthantering gav vi upp för den här gången. Kanske försöker vi imorn igen...

Efter middagsluren skulle vi gå till badhuset, då sommaren hittills bjudit på traditionellt svenskt midsommar/julafton/nyårsväder, m.a.o. inte direkt lämpat för utomhusbad. Agnes vaknade vid fyra. Innan vi gick skulle pappa bara kolla öppettiderna. "Sommartider måndag-fredag 11.00-16.30". Spank you very much!

På väg hem från ett spontant glassinköp på Karamellhuset, substitutet för badhusfadäsen, kände vi doften av grill. Mor och far i familjen bestämde att grilla varsin bit ryggbiff till kvällen. Mmm! Nu sitter vi här, snart sovdags, och har glömt att ta upp köttet från frysen. Dessutom tvingade dottern Johanna att äta upp hennes kvällsmat bestående av makaroner och falukorv. Det får bli ett knäckebröd för mig dårå...

Gick iallafall runt sjön idag igen, så jag kan känna att dagen inte varit helt bortkastad. Dessutom är min fru ohyggligt vacker comme d'habitude så livet kunde ju vara sämre.

"Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft..."

En son sa till sin far: "Kan vi inte springa ett maraton?" "Jovisst", svarade pappan. Året efter skedde samma sak. Efter några år sa sonen: "Kan vi inte göra en Iron Man (4 km simning, 18 mil cykling och ett maraton)?" "Jovisst" svarade pappan.

Titta på den här länken.

CJF recenserar || Sonya & Katten - Prickigkorvmackatjuven

Prickigkorvmackatjuven med huvudpersonerna Sonya och Katten är en frisk fläkt i barnboksdjungeln! Handlingen går i stora drag ut på att Sonyas korvmacka blir stulen. Spåren leder till ett spöke på vinden. Texten är bra, lagom långa meningar för min tvååring, inget fördummande språk som i t.ex. Max-böckerna. Bilderna är kollage, dels av foton, dels av egna teckningar som påminner lite om Wulf Morgenthaler, för er som gillar serier för oss lite äldre.

Skriven och tecknad av Lotta Bruhn, foto av Peter Bruhn, grafisk form av The Bruhn Family, utgiven på Bruhn förlag! I like hemmaproduktioner, när de görs bra, och det gör familjen Bruhn!

Så vitt jag kan förstå är detta den enda hittills utgivna barnboken av Lotta Bruhn, men vi hoppas på mer! Det verkar som att det finns idéer om man tittar på hemsidan.

Betyg: 3,5
Motivering: Lite rädd att det är en engångsföreteelse. Håller dock bra, åtminstone för åldrarna 1,5-4 år.

Blir knappt bättre än så här!

Familjen ville äta spaghetti och köttfärssås idag. Själv fick jag sommarens första sill- och potatistallrik! Nyplockad potatis och gräslök från förre grannens trädgård...

Lillgatan hood - del 1 - Haileselassie is back in town

Att påstå att jag "spent most my life livin' in the gangstas paradise" skulle väl vara en kraftig överdrift, och kanske något jag skulle bli skjuten för om jag bodde i en annan del av världen. Dock bodde vi för ett par år sedan precis på gränsen till stadens sämre område, eller område, kanske kan kalla det gata. Vi hyrde en trea på Sturegatan, en parallellgata till Lillgatan (den sämre gatan). Grannarna ovanför oss brukade roa sig med att dansa ringdans till balkanmusik, helst mitt i veckorna, helst nattetid. Första natten vi sov där skakade sovrumsdörren nästan av gångjärnen. I min värld är detta att leva i ghettot! Trots alla svårigheter vi gick igenom under den tiden visste vi alltid att det var värre för våra vänner på Lillgatan. Några exempel:



I Stefans trappuppgång luktade det alltid weed, David och Maria fick huggmärken av en yxa i sin dörr, samma vänner polisanmälde gång på gång den granne som bestämt sig för att varje natt illvarva en moped. Mopedmannen bodde dessutom i det huset där källaren brann upp. Ja, ni får bilden.



Sedan några veckor tillbaka bor vi nu endast ett hus från den beryktade Lillgatan. Det har varit en omställning, då vårt gamla hus låg på Skogsgatan där medelåldern är runt 73. Hittills har det gått bra, det är egentligen bara ett hus som visar att Lillgatan är Lillgatan nu för tiden. Där visar de det rejält dock! En hyresgäst (6 lägenheter) och 13 (!) bilar, varav en Manta, denna 80-talets våta dröm. Samtliga bilar är skrot, eller på väg dit. Idag tillkom ännu en, en polskreggad taxi av märket Trabant. Najs!

I vilket fall, igår kväll presenterade sig så ytterligare ett hus på Lillgatan. Runt en av balkongerna på nedre botten trängdes, slogs och skrek ett tjugotal personer i cirka 2 timmar. De enda ord jag förstod var när grannarna skrek "jag ringer polisen"! Men ingen polis kom (de har liksom tröttnat på Lillgatan) och runt 9-tiden började det tunna ut runt balkongen. Nu känns det äntligen som att Lillgatan börjat leva upp till sitt rykte igen.

Jag längtar till mitt hus på landet.

En smak av framtid

De senaste veckorna har dottern börjat ta min plånbok, tömma den på mynt och gå omkring och låtsas köpa saker, främst "dodis". Jag har förstås tagit detta som ett tecken på vad som komma skall, när det ska börja köpas kläder, smink, skor, frisyrer, mobiler, festivalbiljetter. Igår fick jag så bekräftelsen på att framtiden redan är här när hon stal kreditkortet.

Aha!

Har hittat anledningen till varför utelampan inte funkar...

Härnäst; bomullsplantagens renässans

Läste för några veckor sedan på SVT:s text-tv (detta förövrigt totalt bortglömda och underskattade hjälpmedel vid nyhetsuppdatering). Följande rubrik stack ut:

"Sverige kan få homo-äldreboende".

Enligt artikeln hade många visat intresse för att bo på det planerade hbt-äldreboendet Regnbågen. "Man ska kunna säga att 'här är min pojkvän sedan 30 år tillbaka' utan att behöva skämmas", tycker en av initiativtagarna.
Visst förstår jag att man i en minoritet vill omge sig av de sina, jag är med i en frikyrkoförsamling där jag omger mig med liktänkande. Invandrade grupper umgås ofta med sina landsmän, schacknördar hänger med andra schacknördar. Inget av detta är konstigt, likt vattnet väljer vi ofta minsta motståndets lag, MEN är det verkligen det bästa? Borde inte samhället och dessa grupper, inklusive mina egna, tjäna på att integrationen ökar istället för att segregationen gör det? Vad kommer sedan? Äldreboende för gamla tjuvar, äldreboende för folk från Iran, äldreboende för folk med stora fötter? "Man ska kunna säga att 'de här alldeles för stora fötterna har jag haft i 80 år' utan att behöva skämmas" tycker en av initiativtagarna.

Vem har tagit min dotter - del 2 - The Molly Years

För inte alls länge sedan var min nu tvååriga dotter alldeles nyfödd. Då var hon världens gosigaste. Sen blev hon lite större, började rulla, krypa, gå och prata (ja, vi hör iallafall vad hon säger). Genom allt detta förblev hon världens gosigaste! Hon gillade att sitta i knäet, att gosa, kramas och pussas. Hon sprang till ytterdörren när jag kom hem från jobbet.

Nu har hon one thing and one thing only i huvudet: Molly.

För dig som inte vet vem Molly är kommer här en kort förklaring:
Molly är en tecknad vit mus, uppenbarligen vuxen då hon bor själv i ett hus (här håller min fru inte med, hon säger att de bara aldrig filmar Mollys föräldrar. FILMAR???) Anyway, Mollys vardag går ut på att hon umgås med sina efterblivna vänner Konny Krokodil, Emil Ekorre, Eddy Elefant och Bella Kyckling. Konny Krokodils mest framträdande attribut är hans läte. Inte för att jag kan en krokodils läte utantill men jag är tämligen säker på att den inte låter som en gråtande, fullvuxen karl med svullna mandlar och bakfylla. Låt nu din fantasi flöda.

Mollys dagar går som sagt ut på att vara någon slags god man för dessa vänner och hon tar hand om dem efter bästa förmåga. Kanske kissar Emil Ekorre på sig, Eddy Elefant misstar en banan för en citron eller så äter Konny Krokodil för mycket tårta och får ont i magen. Molly guidar med säker hand sina stackars adepter genom dessa snåriga situationer. Filmerna vi har kan du läsa om i ett tidigare inlägg under rubriken Skivbacksglädje. Troligtvis finns tidigare filmer där Molly lär ut grundläggande hygien, hur man klär på sig och att man ska titta både åt höger och vänster innan man går över vägen.

Detta är alltså vad min dotter väljer framför att gosa med sin far nuförtiden. Kul!

När vi ändå är inne på ämnet, Max-böckerna måste bort från vår värld! Tanken är väl att barnen ska få en känsla för språk och ord när man läser för dem. Max-böckerna låter så här:

Titta Max. Titta Max vovve. Max vovve glad. Max vovve kissa golvet. Max mamma arg. Max mamma hämtar blöja.

Om tjugo år kommer en riksdagsdebatt låta så här:

Titta statsministern. Statsministern dum. Fy statsministern, inte äta Monas kaka. Mona arg. Monas mamma hämtar blöja.

Nu; chilinötter och tv-soffsömn.

Orka!

Ok, vet att det blir i-landsproblem blablabla men here goes:

Grejen som håller fast nummerplåten bak på min fina Volvo gick sönder. Fine, bara att köpa en ny. Åkte till Biltema. "Nej, finns bara till motorcykel". Så. Åkte till den lokala bildelsförsäljaren. Möts av en trött sommarjobbare(?) som "inte tror att de har något sånt men kanske kan beställa". Ropar på sin chief som är om möjligt ännu tröttare. "Nej, men vi kanske kan beställa", hälsar mannen i behov av ny personal, ny inspiration, ny frisyr, ny affärsidé. Tack och hej sa pigan när prästen klättrade ut genom fönstret.

Gick över gatan till den lite mer flashiga bildelsaffären. Där hade man inga heller men det lät åtminstone inte som att tillvaron skulle utplånas i själva intet om man var tvungen att beställa hem en. Bra, gör så, vi tar den billigaste tack, nej ingen krom tack, ja den där ser bra ut tack. Min efterlängatade skylthållare skulle komma dagen efter eller allra senast dagen efter det.

Kliver in ett par dagar senare, "Nej, fick hem fel, kom tillbaka om en vecka". Muller....

Kliver in en vecka senare, betalar skylthållaren, åker hem, ska bara kolla hur man får i skylten när hållaren väl sitter på plats, inser att skylten är 15 cm längre än hållaren, ORKA, packar ihop skiten igen, åker tillbaka till affären.

Efter många om och men inser vi alla att jag har en gammal sorts skylt på min bil som nu ersatts av en EU-skylt vilket gör att det inte finns någon marknad för hållare i min längd längre. Så praktiskt ordnat EU! Nu har jag en skylthållare för EU-skylt hemma. Väntar bara på den nya skylten jag var tvungen att beställa från Vägverket, eller Transportmyndigheten som man lagt pengar på att byta namn till. Troligtvis finansierat av alla som tvingats beställa nya skyltar...

Beach 09

Ska säga som det är; jag är ingen strandkille. Mest på grund av komplex för diverse kroppsdelar men även för sanden, värmen och avsaknaden av bekvämligheter. Det mesta går iochförsig att lösa med våtservetter, något man alltid bär med sig som småbarnförälder men det blir ändå ett omak.

Idag var vi trots allt på stranden. Fika packades upp, boken togs fram (hittade en ny bok, äntligen, Konsum hade fyllt på idag) och brassestolen äntrades. Just då, när man sitter som skönast klättrar dottern upp på sin ståbräda på vagnen, mumlar en stund om diverse och bajsar sedan ett par rejäla klunsar på gräset, blöjfri som man kan vara på stranden. Detta är dock inte hooken, bajset var inte problemet. För att citera En liten film om döden: Avföringen är fast men inte hård. Bara att plocka upp (med den välsignade våtservetten). Problemet var den stackars fjortiskille som stannat upp vid staketet, ett 10-tal meter bakom spektaklet, i väntan på sina kompisar. Han fick väl en föreställning han sent ska glömma.

I vilket fall, ikväll ska grillas med Simon och Julia. Fläsket ligger i marinad och potatis ska skalas. Missa inte Julias blogg på juliaek.blogspot.com

At the boring stores

Tror alla män känner som jag; det finns ett antal affärer som man bara inte kan med. Stoppa mig om jag har fel men here goes, utan inbördes rangordning: H&M, Lindex, Vero Moda, Hemtex och Gina Tricot. Dessa är affärerna man kan bli inlurad i, jag utelämnar i historien de riktiga skräckexemplen, vilka vi lärt oss undvika (Kicks, Ragazza, Ullared). Idag skulle min fru leta kläder till Elina och Andreas bröllop. Kosan styrdes mot Gina Tricot! Varningssignalerna ljöd naturligtvis och tack vare barn i barnvagn visste jag min ursäkt för att "behöva gå ett varv". Men vad händer när jag kliver in på fiendemark? Propaganda, too sweet to resist! Man har valt att ta bort den sedvanliga musaken i bakgrunden och ersatt den med nån slags soul/jazzfusion, lite som att Brand New Heavies möter Mike Stern. Me like! Nu längtar jag lite till nästa gång vi ska shoppa! Snyggt Gina, så fångas en man!

Mötte en gammal klasskompis från gymnasiet också, gammal och gammal förresten, bör väl inte vara mycket skillnad från min egen låga ålder. Inget scoop, bara kul att berätta!

Hörde ni förresten, det där var ljudet av min jobbmobil som inte ringde för 11:e dagen i rad! I love semester...

Städandets yin och yang

Jag är ju ingen större anhängare av österländska filosofier eller religioner, då jag är kristen. Däremot har jag under årens lopp lärt mig en del om dessa företeelser, dels för att det är intressant, dels för att det inte riktigt går att undvika. En central tanke inom många österländska filosofier är att det finns ytterligheter som balanserar varandra; svart och vitt, torrt och fuktigt, manligt och kvinnligt, yin och yang. Detta ska väl iochförsig inte bara tillskrivas österländsk filosofi, vi har i kristendomen himmel och helvete med mera.

Nu till saken. Jag städade igår. Vi bor nu i ett så stort hus att man får dela upp städningen på två dagar. Jag började med undervåningen. Allt plockades undan, det dammades, dammsögs och moppades. Toan blev glad efter en välbehövlig rengörning och jag fick tillochmed bort Den Stora Grötfläcken under Eltons stol. Det kändes bra, det luktade bra och det såg bra ut. Chocken kom när jag gick upp för trappan. Under tiden jag städat undervåningen hade övervåningen fullständigt gått i spinn. Sängarna upprivna, kläder överallt, leksaker och kritor über alles! Toan ofräsch som en bajamaja på Hultsfred och dammråttor stora som katter hade krupit fram. Till saken hör att Elton sov och resten av familjen var i trädgården medan jag städade. En obehaglig tanke for genom huvudet: " Så här såg det inte ut innan jag började städa där nere." Vem som gjort det eller hur det gått till är mig fördolt men ett är säkert; det som städades på nedre plan fick sin motreaktion på det övre.

Kanske kan vi skippa det religiösa, kanske räcker det med fysikens underbara värld och dess lagar. Energiprincipen säger:
"Den totala energin inom ett slutet system (mitt hus) kan bara överföras (från undervåning till övervåning), inte skapas eller förintas."

Så!

Tungan är en eld som kan anlägga en stor brand

Häromdagen satt jag med min dotter på lekparken. Hon hade jättekul medan hon lekte för sig själv bland gungorna och klätterställningarna. Efter en stund kom det ett gäng barn på cyklar som också ville leka. Barnen var av utländsk härkomst och samtidigt som jag konstaterade det ställde dottern sig och vinkade mot dem och ville leka. "Så fint", tänkte jag medan jag tittade, "I den åldern gör man verkligen ingen skillnad mellan barn och invandrarbarn." Medan jag gladde mig åt den tanken, ville min mun formulera en uppmuntran till dottern att ta kontakt. Det sociala spelet på en lekpark är nämligen inte helt okomplicerat, kan meddelas den som inte har barn i den åldern. Så, när min mun slutligen bestämt sig för orden att uttala så kom, högt och tydligt:

"Agnes, vill du gå och leka med invandrarbarnen?"

Ridå.

Skivbacksglädje

Minns hur det var för, säg 10 år sedan, när man gick och rotade igenom reabackarna på Åhléns och Mega i hopp om att fynda skivorna man längtat. De 3 bästa fynden:

-Sweet - Greatest Hits @ Statoil i Vrigstad, 29 kr
-ToTo - Past to Present @ Åhlens i Vetlanda, 59 kr (jaja, det var 1998)
-Specials - s/t @ nån skum skivbutik på Vaksalagatan i Uppsala, 39 kr

Idag ser mitt fyndande lite annorlunda ut. Hittade följande cocktail på Outlet 127 i Sävsjö:

-Molly - Födelsedag och andra historier
-Molly - På stranden
-Nicke Nyfiken - På djurparken

Samtliga till de facila priset av 199 riksdaler. Tiderna förändras som sagt...

Moment 22

Det här med sophanteringen där vi bor är ju kalasbra. Röd påse för brännbart, grön för kompost och eventuellt en vit för deponi (den senare sparade kommunen förövrigt in på för ett par år sen då de tyckte att man kunde använda en egen vit påse, typ en från mataffären. Det är bara det att där jag bor är påsarna från mataffärerna antingen gröna, röda eller gula. Anywho...) När påsarna är slut så hänger man en i den färgen man vill ha på soptunnan och så får man en ny rulle av de snälla sopgubbarna nästa gång de tömmer tunnan. Nu är det dock så att mina gröna påsar tagit helt slut, innan jag lyckats hänga en på tunnan. Vad gör jag då? Ska jag skriva "GRÖN" på en röd påse och hänga ut? Eller kanske vänta vid tunnan den dagen sopgubbarna tömmer min tunna? Min fru tycker det senare, men då sopgubbar kommer lite som tjuvar om natten, så tror jag inte detta heller är en hållbar lösning. Visst kan jag låna en påse av en kompis men systemet måste ju fungera även för de som inga vänner har...jag får nog klura ett tag.

I den mindre praktiska världen, där jag hinner läsa böcker under min semester, har jag kommit till det sedvanliga problemet när en bok är utläst. Härnäst? Senast läst är Människohamn av John Ajvide Lindqvist. Otäck, ockult och på alla sätt en bok jag inte borde läst men nu är det så. Och den var skitbra! Men frågan kvarstår; Härnäst?

Vem har tagit min dotter - del 1

Jag minns att jag hade en dotter som ville sitta i knäet, leka, äta snällt, sova gott och vara allmänt charmig. Nu har någon tagit henne och ersatt henne med ett litet troll. Det känns väl sådär, kan jag tycka. Men, som allt annat i semestertider, så ska väl rutinerna rubbas när tillfälle ges. Trodde nog att de fyra lediga, efterlängtade veckorna skulle ge oss möjlighet att hitta lite vägar för sonens sömn- och matvanor, dotterns ökande sociala behov och föräldrarnas tid tillsammans. Istället sitter jag här med 75% av familjen drabbade av vad som troligtvis är den värsta förkylningen någonsin (svininfluensa?) och en dotter som bara kan säga NEJ och slänga sig på sitt ansikte.

Men min fru är iallafall oerhört vacker där hon står framför mej i sin gröna bikini och kokar pasta. Och som vi konstaterade igår, vi skulle inte byta det vi har mot något annat.