Och då kände jag att det var färdigrakat för den här gången

Igår var vi på bröllop, eller ja, kombinerad förmiddagsgudstjänst och vigsel, men iallafall. Då jag skulle spela ett par sånger kände jag på morgonen att det kanske var dags för att ansa skägget en aning. Detta är något, ni som känner mig vet, som inte händer särskilt ofta. I våras, när HV spelade final i Elitserien, fick jag frågan av företagets VD om jag odlade slutspelsskägg. I vilket fall, jag tog fram stora häcksaxen och satte igång. Kinder, haka, hals gjordes i ordning. Till slut fanns bara en mustasch värdig Lemmy kvar. Ni som inte sett den fagre Motörheadsångaren kanske undrar hur en sån ser ut. Kan beskrivas som tre feta, håriga fjärilslarver runt munnen. En på överläppen och en på var sida munnen, lodrätt ner. Min fru kom in, rynkade lite på näsan och gick ut. Jag letade fram verktygen igen och efter en stunds slit fanns bara en liten Strindberg kvar. Återigen kom frun in, spärrade upp ögonen och öppnade munnen så där precis lagom för att subtilt men ändå tydligt visa sitt ogillande. Rakhyvel och övrigt packades in och bröllopsfirandet kunde börja.

I väntan på nästa OS

Som Tornado en gång så fint uttryckte det, allt på TV är bara en väntan på nästa OS. TV är i sitt esse under OS, och franför allt under vinter-OS. Det känns liksom mer behändigt än sommarvarianten. Ingen landhockey, vattenpolo, fälttävlan, kyr, gång eller velodromcykling. Visserligen återfinns även här sporter av det mer obskyra slaget såsom skeleton, rodel, bob och backhoppning. Men de känns ändå mer berättigade än ovan nämda sporter, dels på grund av det uppenbara behovet av att utöva dessa sporter på vintern (vattenpolo måste ju liksom inte spelas på sommaren), dels på grund av sitt fantastiska dödsförakt! Ingen normalt funtad människa lägger sig, som i rodel, på en liten kälke och bränner nerför en isbana i 140 blås. Eller ännu hellre, man gör samma sak fast med huvudet före (skeleton). Nu kommer givetvis alla hästnördar hävda att fälttävlan är den farligaste sporten man kan utöva, och visst, det är livsfarligt, men framför allt för hästen. Inte samma sak som att stå i stora backhoppningsbacken och susa iväg en bra bit över 100 meter. Så, för att sammanfatta, vinter-OS är den klara champion d'olympique, de obskyra sporternas utövare är vår dags dödsföraktande upptäcksresande och allt som händer fram till Sotchi 2014 är bara ett jagande efter vind. Eller tittarsiffror. Hell Kumaritashvili!

Konstpaus

Så var då torkan över. Men tro för den skull inte att det är något bestående...

Mitt hus på landet - del 3

Här är mitt nya hus! Fast det är lika gammalt som mitt förra, typ 110-120 år...

Hästskorna på verandan kommer eventuellt tas bort. Eller helt säkert. Nästa sommar kommer vi måla om, troligtvis rött med vita knutar eller vitt med ljusbeige/ljusgrå detaljer. Taket vill jag helst ha kvar så länge det går, tycker om gammalt lertegel! Prio 1 under hösten blir att byta ut de gamla englasfönstren i det förhöjda vägglivet mot treglas.

Uthuset är fint i Falu rödfärg. Den öppna dörren längst bort går till hönsgården där Agda eller Lotta just nu legat i 4 dygn och ruvat på ett ägg. Enligt hemsidan Hönsnätet ska ett ägg ruvas i genomsnitt 21 dagar för att sedan kläckas till vad som förhoppningsvis är en kyckling. Hon är inte glad när man försöker flytta på henne! Hackar och pickar på allt man kommer i närheten med. Kanske inte så konstigt. Min fru hade antagligen reagerat likadant om nån försökt ta våra barn medan de låg på tillväxt!

Längst ner i trädgården ligger vårt lilla växthus.

Där kommer min fru att tillbringa åtskilliga

timmar av sin framtid. Just nu är det lite tomt

men kommer med tiden att fyllas med både tomater och annat kul.

Johanna hittade tydligen björnbär nere vid växthuset idag också. Ser fram emot hemgjord sylt till lördagspannkakorna nästa sommar!

Mitt hus på landet - del 2

Idag rymde Janolof under matningen. Gick runt och kluckade i trädgården en stund och visade att han minsann inte är någons husdjur. Sen frös han nog lite för han struttade tillbaka in till sina små älskarinnor efter en liten stund. Börjar inse att det är han som är ledaren i hönsgården, han sitter alltid på en egen pinne och är den som först börjar kaxa sig när jag öppnar dörren. Agda eller Lotta låg och värpte så nu hoppas vi på nya ägg!

Jag längtar verkligen ut till mitt hus på landet. Kände det ännu mer häromdagen när Johanna ringde till mig på jobbet och berättade att grannen stod med en kratta och rev ner äpplen från ett av våra träd. Varför gör man så? Har tröttnat på folk, så min första åtgärd vid nya huset blir antingen en vallgrav eller nåt slags elförande stängsel runt trädgården. Andra förslag tas emot med varm hand, men maila, ring eller lämna en kommentar, personliga besök ansvarar jag inte för.

Mitt hus på landet - del 1

Idag tog vi ett stort steg mot vår flytt ut på landet - vi övertog vårdnaden av 4 hönor och 2 tuppar. Familjen packades in i bilen och for ut till huset för att se till de små liven. De fick mat, lite kärlek samt nya namn då vi inte vet vad de hetat tidigare. Agnes hjälpte till med namnen. Tack vare det bor nu i hönsgården:

- Tupparna Birger och Janolof (efter våra pappor)
- Hönorna Agda, Lotta, Bella och Äpple

Gissa vilket namn Agnes hjälpte till med...

London calling

Weekend i London - en klassiker. Ännu en klassiker - glömma ladda kameran när man åker på weekend i London.

I helgen var alltså jag och min lilla fru på en ganska försenad bröllopsresa. Med ganska menar jag ca 3,5 år. Vi fick liksom lite för mycket barn så där helt plötsligt. Vi bodde i vilket fall som helst i Notting Hill, mest för att det var billigare men lite också för att min fru älskar filmen med samma namn. Och ja, vi gick minsann och nördade oss längs Portobello Road på jakt efter den blå dörren men gav upp när tillräckligt många överberusade Notting Hill-bor hälsat oss välkomna till stadsdelen genom att bjuda på pizza på trottoaren. Kändes bra mycket mysigare i filmen men who cares. Nu har vi varit där iallafall.

Hotellet var...je ne sais qoui...brittiskt. D.v.s. rummen var små, dåligt byggda och fuktiga. Utsikten från vårt fönster på källarvåningen (!) var en stenmur, en trappa, en skurhink och 3 sopsäckar. Frukosten bestod av toast och sylt och intogs i hotellets kontor/reception! Men vad spelar det för roll när lakanen var rena, vattnet varmt och personalen trevlig. Allt är dessutom lättare när man reser utan barn. Roligast var nog branddörren med skylten "Fire door - keep shut" som ställts upp med en brandsläckare...

I övrigt roade vi oss med sightseeing, musikal, shopping på Oxford Street och massor av restauranger. Utfattiga och lyckliga kom vi hem till våra små sötnosar på söndagkvällen. Nu väntar bara 15 år tills vi kan göra om resan...

Berusad

Vad ska jag med sprit till? Jag har en vacker och snäll fru, underbara barn, härliga vänner, tro på en god Gud och en Coldplaykonsert färskt i minnet. Nu råkar det vara det sistnämna som ska behandlas i dagens inlägg.

Lördagen ägnades åt uppladdning inför konserten på Stadion. Eller uppladdning, vi väntade snarare ut regnet. För jösses vad det regnade i Sthlm i lördags. I vilket fall, lagom till vi skulle hämta Bengan på Centralen så slutade himlen gråta. Efter minimalt köande (tack Håkan) var det så äntligen dags för musik. Tyvärr hade skivbolaget tvingat på Coldplay ett förband, White Lies. Tänk er en trummis som är en reinkarnerad Keith Moon från The Who, en basist med svårt Morriseykomplex och en sångare som ser ut som Bailey i Ensamma Hemma men med samma blick som Jack Nicholson i Gökboet så har ni detta brittiska elände till band. En blandning av Depeche Mode, Killers, Bob Hund och Momo ( nån som minns detta band mer än jag?) borde i min värld varit suveränt men det var det definitivt inte. Kanske är det svårt att flörta en Coldplaysuktande folkmassa men WL var så sjukt frånvarande på scenen och hade så dålig publikkontakt att jag hade föredragit att titta på färg som torkade. Alltså inget att gå direkt bananer över.

Sen kom Coldplay. Och lyckan värmer fortfarande i mitt bröst.

Those who are dead are not dead, they're just living in my head.

Kanske drömde jag om chokladvällning som barn

Nånstans vid 01.00 väckte min fru mig inatt. Elton skulle ha välling. Troligtvis var jag inte riktigt vaken när instruktionerna togs emot. Det som skulle varit "Vill du göra lite välling åt Elton" blev i mina öron "Vill du gå ner och värma en chokladbit i mikron, bara så att den blir precis lagom mjuk, åt Elton". Kände väl lite att jag inte var helt rätt ute men stapplade ner i köket, hittade förstås inte nån chokladbit, värmde lite vatten och gick upp igen.

Kanske ska somna lite tidigare ikväll...

Vem har tagit min dotter - del 3 - The saga continues

Äntligen kom jag på vem Emil Ekorre är så lik...

Världsbilden rubbas

Just när jag trodde att livet började återgå till det normala igen så händer följande som skakat om mig på djupet:

- Insåg idag att Agnes inte är nyfödd längre när hon fick pallra sig iväg till dagis för första gången. Hur ska det bli nu? Kommer epa-killarna redan imorn? Nätstrumpbyxor och läppstift ligger bara runt hörnet. Ack!

- På Emilie och Filips bröllop i lördags vankades grekisk buffé. Efter halva första tallriken upplevde jag något som jag aldrig känt förut, åtminstone inte så tidigt in i en måltid; jag blev stoppmätt! Hur ska det nu bli? Mitt signum har ju alltid varit att äta mest, fortast och oftast. Jag har använts som måttstock inför flera bröllopsfester då man velat ta reda på hur stor tårtbit man som mest kan tänkas ta. Jag fick tillochmed en egen extra matsäck på festen i lördags. Som jag delade med mig av!!!

- Vaknade på måndagmorgonen med en kraftig svininfluensa. För det måste det väl vara när man grymtar och bökar runt, näsan full av snor och 20 rakblad i halsen? Runt frukosttiden på jobbet hade jag lärt mig tala igen och nu känns det faktiskt helt okej, förutom grymtandet och bökandet då...men sån kanske jag alltid är.

För övrigt är det kul att mitt gamla telefonnummer numera innehas av nån stackars Fernando. Eniro vill inte förstå att han fått mitt nummer...förlåt till alla som inte fått tag på mig, och framförallt, förlåt till Fernando.

JA! JA! Så där tänker jag också!

Detta var troligtvis något av det roligaste och mest korrekta jag läst hittills.

CJF recenserar || Var är mamma? - Karen Katz

Minns ni lördagmornarna? SVT - det enda tillgängliga - satsade under 80-talet hårt på integrationsunderhållning. Juttu, Moi Mukulat, Språka på serbokroatiska. Det var inte bara invandrarna som fick sin törst släckt. Även andra minoriteter premierades, exempelvis de döva (Clownen Manne och apan Koko), trädgårdsnördarna (Bertil Svensson i Sköna Söndag), smygpervona (Fräcka Fredag) och de Jane Fonda-suktande gympingnissarna (Gymping med Susanne Lanefelt).



Just det, lördagmornarna var det ja. Man satt och hoppades att Disney-tajm eller Disneydags eller Disneyklubben skulle dyka upp i rutan - detta var alltså på den tiden då SVT fortfarande hade råd att visa Disney och filmerna faktiskt var tecknade på riktigt, inte animerade på datorn - men allt man fick var en tecknad tjeckisk film om nån bonde som tappade sina nyskördade rödbetor. Minns särskilt den gången jag av misstag lyckades missa ett helt avsnitt av Lilla Sportspegeln till förmån för en akvarelltecknad film om solen och ett havrefält.

Precis den känslan får jag när jag läser Var är mamma? av Karen Katz. Det är en klassisk lyft-på-fliken bok men tecknandet känns otäckt likt de där tjeckiska dockfilmerna. Förnimmelsen av att man missar något mycket roligare nån helt annanstans ligger som en härsken mjölkodör när man läser. Tyvärr gillar Agnes den...

Agnes betyg: 3,5
Pappas betyg: 1,5

Delicato - 100% fri från fullkorn

Jag förstår förvisso det här med att äta bra och att motionera med jämna mellanrum, jag är inte korkad. Men som jag skrivit tidigare så känns det här med fullkorn något överreklamerat. Minns Estrellas fullkornschips.

Men nu har jag hittat något som faktiskt inte bara utmanar min diet utan även matematikens universella lagar. Jag kan förstå de något mindre språkligt utrustade idrottsmän som pratar om att alltid satsa 110% och förövrigt börjar varje mening med en negation. "Nä, det gick bra idag" osv. Att i en fotbollsmatch ge allt man har kanske kan kännas som 110% men jag kan garantera att man inte använt mer än 100% av sin kapacitet eller kunskap.

Men när ett företag, i detta fall Sveriges ledande knäckebrödstillverkare, väljer att uppge att deras produkt innhåller 115% så kan jag inte riktigt tro dem. "Vikt 500 gram. Innehållet kan svälla något under transport. Egentlig vikt 575 gram." Eller va?!

När vi ändå dryftar ämnet undrar jag om Siba verkligen anlitat en svensk korrekturläsare innan man sjösatte sin senaste TV-kampanj: "Datadagar på Siba".
Så intressant, kan man köpa information eller fakta hos Siba under dessa dagar? Trodde de var ett hemelektronikföretag. Men kanske har de bytt inriktning. Bäst att kolla om Komplett.se kanske har Datordagar nån gång framöver.

Och lördagsgodis är ju också ett slags mat

Härlig dag! Vaknade av Elton vid sju, fick ligga och vakna ytterligare en timme innan kaffetarmen sa ifrån. Efter långfrukost byggde vi om min jobbarbil till familjebil då Volvon är utlånad i helgen. En fullpackad Clio senare var vi på väg mot Skärsjön. Underbart väder, skapligt varmt vatten, matsäck och en bra bok gjorde att tillochmed jag kunde stå ut på stranden till middagstiden.

Grill med vänner planerades till kvällen och efter diverse köttupptining åkte jag till Netto för att handla det sista. När man handlar på Netto finns det ett par hinder att se upp med:

-För det första ska man försöka hitta en varukorg som inte är full av papper, plastpåsar och klet.
-För det andra ska man försöka hitta grönsaker och frukt som inte är ruttna.
-För det tredje ska man genom veckans nya hinderbana av kampanjvaror, som kan vara allt från trumpeter till bärbara datorer eller nån toaletthylla.
-För det fjärde ska man hitta en kassa som inte har 30-minuterskö framför sig.

När alla dessa hinder är klara kan man vara nöjd med sina inköp som inte bara blev billigare än på andra affärer, de blev också av sämre kvalité och det hela tog fyra gånger så lång tid!

Agnes åt inget till middag idag så vi hoppades på grillningen. Den hoppade hon också över och satsade istället på det för kvällen inhandlade lördagsgodiset.

Kvällen avslutades för min del med en underbar konsert på TV med Tommy Emmanuel. Vet du inte vem det är så får du kolla här. Alla i publiken hade mustasch, hälften hade truckerkeps och den andra halvan hade flanellskjorta. Ingen direkt brudmagnet med andra ord. Men jösses så han kan spela!