Världsbilden rubbas

Just när jag trodde att livet började återgå till det normala igen så händer följande som skakat om mig på djupet:

- Insåg idag att Agnes inte är nyfödd längre när hon fick pallra sig iväg till dagis för första gången. Hur ska det bli nu? Kommer epa-killarna redan imorn? Nätstrumpbyxor och läppstift ligger bara runt hörnet. Ack!

- På Emilie och Filips bröllop i lördags vankades grekisk buffé. Efter halva första tallriken upplevde jag något som jag aldrig känt förut, åtminstone inte så tidigt in i en måltid; jag blev stoppmätt! Hur ska det nu bli? Mitt signum har ju alltid varit att äta mest, fortast och oftast. Jag har använts som måttstock inför flera bröllopsfester då man velat ta reda på hur stor tårtbit man som mest kan tänkas ta. Jag fick tillochmed en egen extra matsäck på festen i lördags. Som jag delade med mig av!!!

- Vaknade på måndagmorgonen med en kraftig svininfluensa. För det måste det väl vara när man grymtar och bökar runt, näsan full av snor och 20 rakblad i halsen? Runt frukosttiden på jobbet hade jag lärt mig tala igen och nu känns det faktiskt helt okej, förutom grymtandet och bökandet då...men sån kanske jag alltid är.

För övrigt är det kul att mitt gamla telefonnummer numera innehas av nån stackars Fernando. Eniro vill inte förstå att han fått mitt nummer...förlåt till alla som inte fått tag på mig, och framförallt, förlåt till Fernando.