London calling

Weekend i London - en klassiker. Ännu en klassiker - glömma ladda kameran när man åker på weekend i London.

I helgen var alltså jag och min lilla fru på en ganska försenad bröllopsresa. Med ganska menar jag ca 3,5 år. Vi fick liksom lite för mycket barn så där helt plötsligt. Vi bodde i vilket fall som helst i Notting Hill, mest för att det var billigare men lite också för att min fru älskar filmen med samma namn. Och ja, vi gick minsann och nördade oss längs Portobello Road på jakt efter den blå dörren men gav upp när tillräckligt många överberusade Notting Hill-bor hälsat oss välkomna till stadsdelen genom att bjuda på pizza på trottoaren. Kändes bra mycket mysigare i filmen men who cares. Nu har vi varit där iallafall.

Hotellet var...je ne sais qoui...brittiskt. D.v.s. rummen var små, dåligt byggda och fuktiga. Utsikten från vårt fönster på källarvåningen (!) var en stenmur, en trappa, en skurhink och 3 sopsäckar. Frukosten bestod av toast och sylt och intogs i hotellets kontor/reception! Men vad spelar det för roll när lakanen var rena, vattnet varmt och personalen trevlig. Allt är dessutom lättare när man reser utan barn. Roligast var nog branddörren med skylten "Fire door - keep shut" som ställts upp med en brandsläckare...

I övrigt roade vi oss med sightseeing, musikal, shopping på Oxford Street och massor av restauranger. Utfattiga och lyckliga kom vi hem till våra små sötnosar på söndagkvällen. Nu väntar bara 15 år tills vi kan göra om resan...