måndag 14 juni 2010

Och då kände jag att det var färdigrakat för den här gången

Igår var vi på bröllop, eller ja, kombinerad förmiddagsgudstjänst och vigsel, men iallafall. Då jag skulle spela ett par sånger kände jag på morgonen att det kanske var dags för att ansa skägget en aning. Detta är något, ni som känner mig vet, som inte händer särskilt ofta. I våras, när HV spelade final i Elitserien, fick jag frågan av företagets VD om jag odlade slutspelsskägg. I vilket fall, jag tog fram stora häcksaxen och satte igång. Kinder, haka, hals gjordes i ordning. Till slut fanns bara en mustasch värdig Lemmy kvar. Ni som inte sett den fagre Motörheadsångaren kanske undrar hur en sån ser ut. Kan beskrivas som tre feta, håriga fjärilslarver runt munnen. En på överläppen och en på var sida munnen, lodrätt ner. Min fru kom in, rynkade lite på näsan och gick ut. Jag letade fram verktygen igen och efter en stunds slit fanns bara en liten Strindberg kvar. Återigen kom frun in, spärrade upp ögonen och öppnade munnen så där precis lagom för att subtilt men ändå tydligt visa sitt ogillande. Rakhyvel och övrigt packades in och bröllopsfirandet kunde börja.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar